Whiplash (2014)

Andrew Neimann är en ung lovande jazztrummis som studerar på USAs finaste musik-college. Med ambitionen att bli en av de absolut största musikerna lyckas han ta en plats hos den erkände och extremt krävande läraren Fletcher i hans studioband.


tomt
4 städ av 4 möjliga
Betyg 4 av 4
Låt oss börja med att säga att detta är en av de absolut bästa filmer jag sett på riktigt länge! Och då är jag inte något större fan av jazzmusik ändå, det riktigt kryper i kroppen på mig när jag lyssnar på jazz, men den här filmen innehåller så mycket mer än bara jazzmusik.

Förutom att det är en riktigt bra historia, om en ung kille spelad av Miles Teller som pressas både fysiskt och psykiskt att hela tiden prestera bättre än han egentligen förmår, så sticker J.K. Simmons ut i rollen som den galna läraren Fletcher. Den rollprestationen gav honom mycket välförtjänt en Oscarsstatyett!
Whiplash
Släpptes: 2014
Regi: Damien Chazelle
Manus: Damien Chazelle
Skådespelare: Miles Teller
J.K. Simmons
mfl

I korta drag så är Fletcher en människa som gör vad som helst för att pusha sina studenter/musiker till att prestera, han är respekterad för sitt kunnande och har ambitionen att hitta guldkornen bland redan extremt duktiga musiker. Hans mål är att hitta nästa "Louis Armstrong", nästa "Charlie Parker". Och metoderna han använder är brutala, musikerna är livrädda för honom. Han skriker, svär, kastar grejer, bryter ner dem psykiskt och uppvisar samma typ av mentalitet som Seargant Hartman i Vietnam-filmen Full Metal Jacket.

In kommer då Andrew, han är huvudpersonen och han är faktiskt med i varje scen eftersom filmen berättas helt ur hans perspektiv, och får redan från dag ett lära sig vad det innebär att spela för Fletcher. Man kan aldrig vara säker på sin plats i bandet och ett totalt fokus krävs för att bli bättre än vad som är möjligt. All vaken tid ägnas åt trummorna, händerna blöder, kärleken offras, psyket bryts ned...

Det är en makalöst bra film helt enkelt, och det är fascinerande att se samspelet mellan de unga livrädda musikerna och den despotiske Fletcher. Det är i grund och botten en film om psykologin kring vad som krävs för att bli bäst. Hur mycket är man villig att offra för att bli odödlig inom sitt gebit? Tid? Relationer? Hälsa?

Ska du bara se en film om året så föreslår jag faktiskt att du ser Whiplash. Den är värd det, om inte annat för det finfina trumspelandet genom filmen!

Klippet nedan visar Andrews första dag i Fletchers band, rakt in i hetluften!

Prenumerera på Nyhetsbrevet och missa inga nya artiklar!

Publicerad i
Film
Publ. 2016-04-10 21:23