Så genom att helt enkelt hävda att man inte minns, och så ett tvivel om att man kanske begått handlingen i sömnen, så kan man i det svenska rättsväsendet alltså komma undan ansvar helt och hållet!

Det är Uppsala Tingsrätt som lyckats med konststycket att fria en man som stått åtalad för att förgripit sig på ett litet barn. Rättens ordförande var dock inte lika lättlurad som lekmännen i tingsrätten, men han blev dock nedröstad och mannen går alltså fri.

Flickan har bedömts som trovärdig i det hon berättat och tingsrätten betvivlar inte vad som skett. Men eftersom en åttaårig flicka inte kunde säga helt säkert att mannen inte "gått i sömnen" så har alltså inget brott begåtts. Jag förstår helt ärligt inte logiken.

Det kan i ärlighetens namn vara svårt att avgöra just om någon går i sömnen, eller gör något i sömnen. Det går liksom inte till som i Kalle Anka på bilden ovan, där man går med stängda ögon och armarna utsträckta framför sig. Man kan ha ögonen öppna, man kan bete sig hyfsat normalt och utföra ganska komplexa saker.

Jag har visserligen inte läst tingsrättens dom, och uppgifterna från media så här långt är väldigt knapphändiga, men det här känns helt jävla ruttet om jag ska vara ärlig. Vad det verkar så räcker det alltså att säga "neej, jag minns faktiskt ingenting av detta, det låter mycket märkligt" för att tingsrätten ska finna tillräckligt mycket tvivel i fråga om skuld för att fria. Det är ett sexuellt övergrepp mot barn vi pratar om!!!

Man kan ju bara hoppas att hovrätten dömer annorlunda än vad lekmännen i tingsrätten förmått prestera! Denna ruttna jävla värld...