Catch .44 (2011)

Den första tanke som slår mig efter jag sett färdigt filmen är "vad i hela världen gjorde Forest Whitaker i den här filmen??".
Den första tanke som slår mig när jag börjar se filmen är "varför i hela världen försöker man göra en Tarantino-film när man uppenbarligen inte har talangen och kunskapen till det?".


tomt
1 städ av 4 möjliga
Betyg 1 av 4
Filmen handlar om Tes, spelad av svenska Malin Åkerman, en ung tjej med två polare som gör någonting kriminellt åt någon. Det är lite oklart vad de egentligen sysslar med som försörjning, men de har skjutvapen i alla fall. De har tidigare sabbat något jobb de utfört åt sin chef, den hemske gangsterbossen Mel som är något taffligt spelad av Bruce Willis, det dåliga jobbet nämns flera gånger men ingen bryr sig om att delge publiken vad det var som hände.
Catch .44
Släpptes: 2011
Regi: Aaron Harvey
Manus: Aaron Harvey
Skådespelare: Forest Whitaker
Bruce Willis
Malin Ã…kerman
Nikki Reed
mfl

I alla fall. Det här jobbet tar de tre tjejerna till ett litet fik mitt ute i ingenstans där de ska kapa en lastbil eller något. I filmens början sitter de, Tes/Åkerman och hennes kumpaner, och försöker föra någon slags Tarantino-dialog om skit och ingenting. Det dessa filmskapare inte förstått är dock att det krävs en riktigt bra dialog för att få en scen, som egentligen inte har något med handlingen att göra, att ändå passa in i filmen. Tänk Reservoir Dogs av Tarantino, tänk hur hela gänget sitter och diskuterar vad Madonnas låt Like a virgin egentligen handlar om. Mästerligt skriven dialog som gått till filmhistorien och som ärligt talat inte har mer med filmen att göra än att vara underhållande och i liten mån sätta karaktärerna inför resten av filmen. Likadant med Pulp Fiction ("personality goes a long way" och "Royale with cheese"), odödliga dialoger som funkar. Den här manusförfattaren har helt och hållet missat målet, genom hela filmen...

Storyn är att allt går åt helvete för tjejerna, det skjuts och folk dör. In kommer Forest Whitaker, filmens enda behållning. Det är för mig fullständigt obegripligt vad han gör i denna film för han är en mästerlig skådespelare vilket han visat många gånger. Han har dessutom en ganska stor roll som Ronny, en kille vars roll i det hela är högst oklar till en början. En obehaglig typ, egentligen en ganska störig karaktär men Whitaker gör det han gör bäst och presterar bra. En VÄLDIGT störig sak är att han större delen av tiden pratar med någon slags spansk brytning trots att han uppenbarligen inte är av det ursprunget. Men ibland pratar han som sig själv, dvs vanlig engelska, obegripligt...

Filmens stora "poster boy" är Bruce Willis. Han är den sortens skådespelare som hoppar på vad skit som helst, underpresterar, får antagligen rätt bra pröjs och pryder omslaget trots att han bara är med småstunder och inte har någon bärande roll. Killen är ett mysterium, han KAN vara riktigt riktigt duktig när han lägger den sidan till (tänk "De 12 apornas armé") men oftast är han skit i skitfilmer. Så även här. Det finns inget som helst djup i hans karaktär och han försöker inte ens. Det saknas förresten djup i samtliga karaktärer vilket egentligen ska lastas manusförfattaren.

Ytterligare en röten Tarantino-ripoff är att filmens tidslinje inte är linjär. Den börjar nästan i slutet och sedan får man ett antal flashbacks som ska förklara karaktärerna och deras inbördes förhållanden osv. Men det funkar inte. Utan ett riktigt bra manusarbete funkar det inte. Det blir bara dåligt.

Ett exempel på hur dåligt genomarbetad filmen är hittar man mot slutet av filmen. En ganska lång sekvens, givetvis avbruten av en flashback, är en så kallad "Mexican standoff". Det är när två eller fler personer befinner sig i en situation där alla pekar vapen mot varandra och ingen kan vare sig backa eller skjuta först utan att utsätta sig själv för livsfara. I den här filmen lyckas Åkermans karaktär både ta blicken från den omedelbara faran och sänka sitt vapen flera gånger, utan att bli skjuten. Ingen i filmteamet verkar ha uppmärksammat den saken...

Nej, ingen bra film. En debut för Aaron Harvey som både manusförfattare och regissör, en debut han aldrig borde ha tillåtits göra.

Prenumerera på Nyhetsbrevet och missa inga nya artiklar!

Publicerad i
Film
Publ. 2016-03-24 23:34