Annihilation (2018)

En science fiction-film om en grupp forskare som går in ett mystiskt "Skimmer" som hotar att växa och omsluta Jorden, går man in så kommer man inte ut, men som utmynnar i ett pretentiöst dravel om mänsklighetens inneboende destruktivitet. Bra eller anus?


tomt
1 städ av 4 möjliga
Betyg 1 av 4
Natalie Portman spelar huvudrollen som Lena, en före detta soldat som sadlat om till biolog. Hennes man Kane, elitsoldat i amerikanska armén, kommer oväntat hem efter att ha varit spårlöst försvunnen efter ett hemligt uppdrag. Han uppträder dock mycket förvirrat och insjuknar hastigt varpå han, kraftigt blödande och döende, transporteras i ambulans mot sjukhuset. Ambulansen blir dock kapad på vägen av beväpnade myndighetsrepresentanter och därpå kan filmen egentligen börja.

Det visar sig att Kane deltagit i en operation in i vad som kallas Skimret, en utomjordisk glob som dykt upp på amerikanska östkusten och som sakta växer. Man kan inte se in i den, går man in kan man inte kommunicera med omvärlden utanför, och Kane är den första som lyckats ta sig tillbaka ut trots flera både bemannade och obemannade expeditioner in. Lena, som fått följa med till en hemlig militärbas kallad Area X, belägen strax utanför området Skimret, bestämmer sig för att följa med nästa expedition in för att ta reda på vad som finns där inne och för att hitta ett sätt att rädda hennes man från en säker död där hans kropp helt enkelt löses upp inifrån. Och det är här det börjar bli dumt på allvar...
Annihilation
Släpptes: 2018
Regi: Alex Garland
Medverkande: Natalie Portman
Tuva Novotny
Jennifer Jason Leigh
Tessa Thompson
Oscar Isaac
Gina Rodriquez
Benedict Wong mfl


Jag köper storyn så här långt, det är upplagt för spänning då man inte vet vad som finns där inne (såvida man inte sett någon trailer innan där man redan spoilat saken, dåligt...) och det är ändå science fiction. Det är en till synes påkostad film och Natalie Portman är en riktigt duktig skådespelare (dessvärre den enda i filmen som får ens lite godkänt), men manuset är otroligt fattigt! Filmen bygger på den första delen i den prisade och hyllade fantasyförfattaren Jeff VanderMeers likaledes hyllade trilogi Southern Reach. Med tanke på vad jag läst om (den kommande) filmen och om bok-trilogin och alla priser VanderMeer vunnit så förväntade jag mig en välskriven historia, men tji fick jag.

Det finns mycket dåligt att säga om den här filmen, men vi kan börja med de bra sakerna. Även om det är roligt att klaga så skadar det inte att lyfta fram positiva saker då och då. En bra sak är just Natalie Portman, hon gör en ganska bra rollprestation utifrån det tunna material hon fått att arbeta med. En annan bra sak är filmens utseende, den är faktiskt ganska snyggt gjord när man ser miljöerna inifrån Skimret. En tredje bra sak är tempot som är betydligt långsammare än jag hade förväntat mig, det är ingen pang-pang actionfilm.

Så de dåliga sakerna. Jag utelämnar en del, och försöker att inte spoila HELA filmen, men det finns så mycket dåligt att säga. Tyvärr. Manuset. Grundhistorian är inget större fel på, som sagt så går en expedition in i det mystiska Skimret utan att ha en egentlig aning om vad de kan vänta sig mer än att samtliga som försökt sig på det tidigare har försvunnit. När de väl har kommit in så upptäcker de att ingenting längre är som det brukar vara. Kompasser fungerar inte, kommunikationsutrustningen störs ut och själva naturen omkring dem muterar (jag kan med gott samvete berätta detta helt enkelt därför att filmens officiella trailer redan spoilat det), växter och djur antar nya former och blandas med varandra på väldigt kort tid. Det hela är väldigt mystiskt så klart.

Men alltså, vilka personer väljer man att skicka in efter flera misslyckade expeditioner bestående av tränade elitsoldater? En kvinnlig psykolog är ledare för expeditionen. Dessutom finns en kvinnlig fysiker, en kvinnlig geomorfolog(?), en kvinnlig sjukvårdare och nämnda biolog som är gruppens enda tränade soldat. Det är alla! Efter att flera expeditioner med elitsoldater försvunnit spårlöst så skickar man in dessa fem för att undersöka vad det är som dykt upp och som potentiellt kommer att expandera för att täcka hela jorden! Bra tänkt! Nog för att diverse forskare är bra att ha på en sådan tillställning, men varför inte skicka in en halv armé välbeväpnade soldater som eskort och skydd?

Förresten, det jag skrev ovan om deras yrken? Det är allt man får vad gäller karaktärerna! Deras yrken och namn! Snacka om djupa karaktärer eller? Lite längre fram i filmen, när de paddlar kanot i ett träsk efter att precis ha blivit attackerade av en gigantisk muterad alligator (jag vet, jag hade inte gått i närheten av vattnet men...) så avslöjas liiite mer om karaktärerna då en av tjejerna berättar att en är nykter alkoholist, en annan har haft ett självskadebeteende och en tredje förlorat ett barn. En fjärde har cancer. Det är bokstavligt talat ALLT vi får veta om huvudkaraktärerna som ändå är med i större delen av filmen! Lite mer får vi om huvudpersonen Lena, främst genom helt meningslösa flashbacks där hon har det trevligt med sin man och samtidigt har en affär med en annan man, men det är verkligen inte mycket. Minst sagt oerhört platta rollbeskrivningar!

Det är heller ingen slump att det är just alkoholism, självskadebeteende osv som används för att beskriva dem, trots att det inte på något vis påverkar deras beteende i filmen, då det hela tiden ska tjatas på om vår inneboende destruktivitet. Från filmens första scen till den sista, allt syftar till att påvisa att död och destruktivitet är en eländig del av oss och vårt liv. Det är fruktansvärt pretentiöst och övertydligt på ett sätt som inte är det minsta subtilt. Tjatigt.

Jag nämnde som positiv kritik att filmen är ganska snygg. Den är även riktigt dåligt gjord, det funkar ibland och ibland är det katastrof. Det är som att man hittat en effektmakare som är bra på att rita vackra muterade blommor och helt enkelt felaktigt förutsatt att samma person måste vara en hejare på att även ta fram muterade monster. Emellanåt är det pinsamt att se. Mot slutet av filmen när Portmans karaktär närmar sig målet för expeditionen så är det riktigt snyggt med träd som växer på stranden och ser ut att ha muterat med vattnet (såvitt jag vet har inte vatten något DNA att mutera men...) men det är otroligt skiftande kvalitet genom filmen. Det stör.

Jag nämnde även tempot som något positivt. Samma sak här, det är samtidigt något väldigt negativt. Det är effektfullt när expeditonen går genom skogen ackompanjerad av lugn akustisk gitarrmusik, när man förväntar sig tät rafflande spänning och dramatisk musik. Jag gillar det greppet. Samtidigt är tempot likartat när det väl händer något, det blir aldrig spännande. Det hade lätt kunnat tillföras ett element av skräck i den här historien, jag förväntade mig det, men det finns inte ens några ögonblick där man så mycket som hoppar till. Allt som sker gör det i ett lugnt och sansat tempo, när ett monster dyker upp så kommer det långsamt och man ser det komma långt i förväg. Det finns ingen som helst spänning i hela filmen! Inte ens storyn är särskilt spännande då man nästan omgående får förklaringar till vad som sker, när det avslöjas i slutet av filmen har man redan vetat det sedan länge. Det är en tråkig film och jag är mäkta imponerad att jag satt igenom två hela timmar utan att ens somna!

Den är platt, den är tråkig, den är ologisk, den slarvar bort samtliga tillfällen till shock-value eller nervkittlande spänning, det är fruktansvärt dåligt skådespeleri och effekterna är minst sagt av skiftande kvalitet.

Det finns två böcker till i VanderMeers berättelse och jag vet inte ens om det finns fler filmer planerade (det brukar bero på mottagandet av första filmen), men jag kan redan nu säga att jag definitivt INTE kommer att se några fler filmer i den här serien. Annihilation är totalt bortkastad tid!

Prenumerera på Nyhetsbrevet och missa inga nya artiklar!

Publicerad i
Film
Publ. 2018-03-13 00:31
Red. 2018-03-13 00:48